Mina små framsteg i Soweto

Hello, tillbaka igen. Jag tappade stinget lite men nu är det dags för en uppdatering.

För att undvika en mental kollaps och att min man tar ut skilsmässa efter bara 6 månader så har jag insett att jag måste börja jobba. Det är precis vad jag har gjort...jag har satt mig själv i arbete och lyckats ganska bra om jag får säga det själv.

Jag har börjat arbeta Pro Bono för ett barnhem i Soweto som heter Ikageng. Kort fakta om barnhemmet är att de fokuserar på att hjälpa barn vars föräldrar har dött i HIV/AIDS och som (för det mesta) även själva bär på viruset. Barnen bor inte på hemmet utan tas oftast hand om av släktingar som bor runt om i Soweto. Beroende på barnen/familjernas behov så får det tillgång till olika sorters hjälp. De kan få hjälp med skolgången vilket betyder att Ikageng står för alla skolavgifter, skoluniformen, skolmaterial etc. De riktigt fattiga familjerna kan även få matpaket (som då går till hela familjen och inte bara det barnet som är med i programmet). Totalt är det runt 400-600 familjer och runt 1300-1800 barn. Ingen liten organisation!

Jag hade ett möte med Ma Carol (som har startat barnhemmet) och förstod att det absolut fanns saker jag kunde hjälpa till med som t.o.m krävde lite SCM konsult kunskaper ...vilket kändes toppenkul. Mitt första uppdrag är att hjälpa dem att kartlägga alla donatorer och se vilka olika typer det finns (pengar, mat, service etc) därefter förstå hur donatorerna hanteras och hur de följs upp etc. Nästa steg är att ta tag i de största "cost drivers" vilket är skolavgifterna och matpaketen. Vad gäller matpaketen behöver jag först få en klar bild av hela kedjan från inköp till distribution för att se var vi skulle kunna göra eventuella förbättringar t.ex effektivisera inköpet, förhandla om vissa avtal, ersätta dyra varor med billigare etc. etc. Snacka om SCM =)

Ma Carol

Första dagen
Jag är en aning nevös när jag rattar Goldie från trygga Parkhurst mot Soweto. Jag har varit där förut men tanken flyger trots allt genom huvudet...varför måste du promt utsätta dig för saker du är lite skraj för. Såklart var det ingen fara och barnhemmet ligger i de lite mer ordningsamma delarna av Soweto. 

Väl framme parkerar jag och hoppar ur bilen. Jag går in i receptionen och säger vad jag heter och att jag söker Hloni (som jag bokat möte med). Byggnaden som receptionen ligger i är en lång barack gjort i tegel med plåttak det sitter ett antal killar utanför och tittar nyfiket på mig när jag går in till receptionen. Receptionsrummet är ganska litet och donnan som bestämmer över det heter Queen och sitter bakom en hög trädisk. I rummet finns fyra lite luggslitna stolar ett litet bord och en kopiator. Rummet är välbesökt och det sitter besökare på alla stolar samt att det står några och lutar sig mot väggen.

Ma Carol utanför just receptionen...kul att jag hittade en bild på huset

Queen informerar mig om att Hloni inte har kommit än och jag ställer mig till skaran av människor längs med väggen. Dom undrar nog vem sjutton jag är ...det hade jag gjort i deras skor. Det går 30 min och ingen Hloni. Hennes telefon är avstängd och ingen vet var hon är. Jag svarar glatt att jag har all tid i världen vilket är helt sant och jag har redan förberett mig på att jag måste ha tålamod om jag ska göra detta. Det går ytterligare 20 min och ingen dyker upp. Då kommer Ma Carol in och ser att jag sitter där samt får reda på att jag har väntat i 40 min ..telefonsamtal rings och det talas högt och energiskt på språk jag inte har en chans att förstå ett ord av. Tillslut får Ma Carol till ett möte med mig och två personer ...jag har dock ingen aning om vilka de är, men av rädsla för att jag ska sitta och vänta ytterligare i en timme så säger jag - Great! Sedan susar Ma Carol iväg och jag blir visad in i ett litet konferensrum.

Personerna som redan sitter i rummet ser en aning skeptiska ut. Det är en äldre kvinna runt ~40 och en man runt~35.  Damen presenterar sig som Mpolokeng, efter att jag har misslyckats att säga det fem gånger säger hon att jag kan kalla henne Lydia. Mannen heter Leeto. Trots en stapplig början utvecklas diskussionen riktigt bra och båda verkar hålla med om att det är bra områden att börja med. De ger mig massa nya namn (som jag för säkerhets skull skriver ner) som jag bör prata med. I slutet av dagen har jag pratat med Sibongile, Lebo, Bokang. Simphiwe, Tsolofelo. Gloria och Tsebo och fått med mig en USB nyckel med massa bra information. Jag har även bokat nya möten till dagen efter. Känner mig riktigt nöjd.

Idag har jag varit där för tredje gången och folk höjer inte riktigt lika mycket på ögonbrynen längre. Idag har vi även pratat om att dra igång en aktivitet för tjejerna på barnhemmet och har lagt upp de första riktlinjerna för vad vi behöver göra för att få igång initiativet. Förutom SCM och tjejinitiativet så försöker jag lära mig lite användbara fraser på Zulu och Sutu. Jag har lärt mig Sawobona (Zulu) och Dumela (Sutu) som båda betyder hej samt att jag lärt Bokang att säga Hej hur är läget. Små framsteg varje dag.